Andlighet!

Jag har varit andlig sen barnsben och första gången jag upplevde något övernaturlig var jag runt 7 år. Jag skulle sova, alla i familjen hade somnat, jag hade svårt att somna och när jag precis höll på att somna så hör jag världens liv i från köket, precis som att någon lagade mat! Kastruller som väsnades.

Jag blir livrädd! Men måste bara titta vad det kan vara så jag kliver upp och går mot köket och så fort jag närmar mig så upphör ljudet. Jag går och lägger mig och så snart jag är på väg att somna så börjat det igen. Jag gör samma sak igen, kliver upp och går mot köket och när jag närmar mig upphör ljudet. Och så här fortsätter det och till slut springer jag in till mamma och väcker henne i panik. Mamma hör inget och säger att det inte är något så jag lägger mig igen. Samma sak händer igen och jag orkade inte kliva upp så jag höll för öronen och så somnade jag.

Jag har nog så länge jag kan minnas trott på det andliga, en fortsättning efter döden men det är först det senaste året som jag fördjupat mig i det hela. Jag älskar att läsa böcker om ämnet och har lärt mig mycket! Jag har tvekat så oerhört mycket och varit vettskrämd för döden. Första gången jag börja tänka i dessa banor var efter husbranden jag var med om när jag var 14 år där jag förlorade mina älskade systrar och min älskade hund! Jag hade nog inte tagit mig igenom sorgen och traumat då om jag inte började tro på "livet" efter döden och att jag i himlen kommer återse dom igen. Tron gjorde att jag överlevde detta. Efter detta så började jag lida av svår sömnbrist och panikångestattacker och min tröst kom från högre makter. Efter denna fruktansvärda händelser fick jag dödsångest, jag var bara nån sekund från att dö själv. Dödsångesten har lidit av 25 år! Varit så fruktansvärt rädd fram tills för ett år sedan tack vara min fördjupning i andligheten.

Jag har känt närvaron av mina bortgångna systrar, kände det så tydligt. Jag kände av Ronja min hund, bästa vän och själsfrände som sonade in 2013 och jag kände och såg henne vid flera tillfällen. Det var och är lite skrämmande men också tryggt och härligt och så mäktigt. Mina erfarenheter gör att jag tror på det andliga, kan inte förklara det jag upplevt på nåt annat sätt, det måste finnas nåt efter detta liv. Jag blev ännu mer säker då jag läste boken "det finns inga farväl" Ja visst, jag kan trots mina erfarenheter tvivla men det hör till livet, jag är mycket tryggare nu och knappt rädd för att dö, trodde aldrig jag skulle kunna säga detta och känna detta.

Allt består av energier och energier dör inte. Vi har alla våra vägledare och skyddsängarl med oss från andevärlden, man är aldrig ensam. Jag ser så tydligt att Ronja är mer med mig på promenaderna ibland, hon är så lycklig och pigg! Hon springer runt mig och leker. Jag kan se mina systrar så starkt i mitt inre, jag bara vet att dom är med mig. Jag tror att alla kan lära sig att tala med sina avlidna nära och kära med mycket träning. Jag önskar ofta att jag kunde se mer och prata med änglar och bortgångna nära och kära, alltså se och höra dem mer tydligt, som ett medium, kan bli så frustrerad men samtidigt vet jag inte om jag skulle kunna hantera det, om jag verkligen vill det. Ja har ju upplevt en hel del och det är bevis nog. "Väck din mediala sida" är en bok som jag fastnade för, lättläst och så intressant!

Ja livet fortsätter på en annan plats på ett själsligt plan det är jag så gott som säker på. Det som skrämde mig mest som ungdom var när jag var ensam hemma, jag var på toaletten med öppen dörr då jag hör tydligt hur någon går i trappan, tydliga tunga steg. Jag titta på trappan och ingen där, hör bara fotstegen. Jag blev först paralyserad av rädsla och sen bara sprang jag ut ur huset!
Det som mest får mig att tro på något efter döden är tack vare min systers dröm.... Hon drömde någon vecka innan branden att det skulle börja brinna i vårt hus och att hon dog. Hon berättade om ett starkt vitt ljus och om hur fantastiskt det var där i ljuset. Detta berättade hon med iver för mamma, hon berättade även att hon inte ville vakna på morgonen och gå till skolan utan hon ville vara kvar i ljuset.

Jag brukar meditera/besöka mina systrar och Ronja m.fl. i mitt inte och lugnet som råder då är obeskrivlig. Jag blundar och föreställer mig en trappa som går upp till himlen, till ljuset till en dörr som jag öppnar och där möts jag av mina nära och kära och de är så lyckliga och fina! Känns verkligen som jag är där med doam. Sen tackar jag för besöket och "säger" att vi ses igen, stänger dörren och går ner för trappan. Alla kan vi besöka våra nära och kära i vårt inre.

Lite mer info här: http://tarotguiderna.se/6-tips-pa-hur-du-okar-dina-andliga-formagor/