Att vara HSP!

För ca 3 år sen föll många pusselbitar på plats, jag förstod och accepterade att jag är HSP alltså högkänslig. I ett samhälle som detta och i en värld som denna så är det inte lätt. Många gånger vill jag bara trolla bort min känslighet samtidigt som jag är tacksam över det. Att känna så starkt och intensivt är härligt men även tungt.

Jag kan njuta nåt så oerhört över saker som t. ex. min sambo inte kan eller gör. När han stryker på mig i nacken t. ex. så blir jag helt, ja hur ska jag förklara, jag får som ett rus och vill aldrig att den härliga känslan kan ta slut! Kan tänka mig att det känns likt som att få ett rus av en drog. Men vad vet jag. Jag känner dofter på långa vägar, som andra runt omkring mig inte känner oftast. Jag tar år mig av all grymhet i världen vilket tar oerhört hårt på mig. Vill att alla ska få leva i ro! Ingen svält, inga krig, bara kärlek och samarbete!

Jag gråter över djur och människor som far illa även fast jag aldrig träffat individen men jag glädjes av små saker som god mat, en varm kram från min kära sambo, ett paket innehållande glutenfri kladdkaka mix! Haha! Som jag fick av min kära sambo i julklapp b. la. Jag känner mig ofta utanför och annorlunda, som en överkänslig och jobbig person. Känner ofta alla känslor på samma gång. Det bara snurrar i huvudet, en massa tankar. Jag skräms över hur människor beter sig och hur människor sviker, sårar, ljuger och förstör för varandra och för dem själva. Djuren ligger mig närmast och att höra om ett djur som far illa gör mig totalt förtvivlad.

Jag kan bli nykär helt plötsligt efter flera år i min sambo, jag kan känna en oerhörd lycka och få sådana härliga kickar av att pussa på mina hundar, när jag lyssnar på musik, när jag är i naturen! Kan inte riktigt förklara. jag bara känner, mycket och starkt på gott och ont. Jag uppskattar det "lilla" och enkla i livet. Jag bryr mig så mycket om allt och alla så jag nästan själv går under. Jag är både extrovert och introvert men mer introvert. Behöver ensamtid och egentid, har ett stort behov av det. Jag är inte överförtjust i människor förutom dom jag har i mitt liv men trots det så bryr jag mig om alla. Igen ska fara illa!

Ofta önskar jag att jag bara kunde ta en paus från min högkänslighet, stänga av den. Jag önskar att alla var högkänsliga, vilken vacker plats jorden varit då. Jag önskar att alla kunde förstå mig och mina känslor. Jag känner ofta att jag inte hör hemma på denna planet, att inge fungerar eller tänker som mig. Jag önskar att min sambo kunde få vara högkänslig för en dag så han får en inblick i min vardag och får känna så starkt som jag, som sagt det är både underbart och tugntt men mest underbart.

En vacker solnedgång kan göra min dag, jag blir så lycklig över den. Det blir så tydligt att min sambo inte är högkänslig, lite roligt faktiskt. Ett exempel; vi sitter ute och grillar och solen börjat gå ner då jag alltid ser nåt fantastiskt och blir överlycklig och väl till mods och känner som ett rus, jag ser den vackra solnedgången och påpekar det för sambon och kan sitta och njuta av den lägne medan sambon tittar i 2 sekunder och säger: "mmm" Haha! Jag är dock glad över att han inte är som jag för jag kan vara jäkligt invecklad ibland.

Lite information om HSP: http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/

 

Hundarna i slagsmål!

För två veckor sen så rök Aska och Disa ihop pga hästbajs på vägen. Mina fb inlägg har bestått av tankar och känslor kring detta. Som jag grubblat och gråtit....

Veterinärbesök, oro och en massa jobb har jag lagt ner på hundarna och framförallt Disa som har attitydproblem. Hon har ju en stormig bakgrund, bott i ett hägn, blivit övergiven, hon hade en massa ärr på kroppen när hon kom till oss. Det skär i hjärtat. I början var det ingen tvekan om att det var Aska som var den som bestämde, Disa hade respekt för Aska och det var inga problem. Första gången dom rök ihop var när jag och gubben var ute och gick, vi hade hundarna lös, Aska i långlina och Aska ska på Disa och hon leker ju speciellt och väldigt hårt, Disa blev rädd och helt enkelt less och svarade tillbaka bestämt. Vi fick sära på dom.

Andra gången samma sak men inte alls fick dom några skador. Det sägs ju att för varje gång de slåss så blir det värre för varje gång och det har vi fått sett.

När hundarna rök ihop över hästbajset så har jag förstått att Disa mest troligt var största boven i dramat, båda fick varsitt sår, Disas var djupare och satt just under höger öga och Askas ovanför höger öga. Bokade tid till veterinären för att kolla upp såren. Detta gick på 620:-

Vi upptäckte såren först på natten så jag rengjorde dom och ringde till jourhavande veterinär för att höra efter vad vi skulle rengöra såren med och så bokade vi tid vår veterinär dagen efter.

Sen rök dom ihop igen, en vecka senare och då var det en rejäl fajt!

fb-inlägg:
 
Bara gråter. Varit hos veterinären akut med Aska i 2 timmar på grund av att Hon och Disa rök ihop igen och det var en riktigt jäkla fajt. Fick slänga mig över dom och sära på dom. Höll inte på få isär dom. Är så chockad och ledsen och förtvivlad, vet varken ut eller in. Har sån jäkla ångest nu.
Och Aska som ska ska sövas och operera sig snart igen. Nu har båda hundarna antiinflammatorisk  medicin och Aska har dränage. Hon är jätte ynklig och Disa är jätte gnällig och vill hela tiden lukta på Aska.... vad ska jag ta mig till?!

fb-inlägg:

Det är Disa som är största boven i dramat som råder just nu. Disa vaktar folk, soffan, oss och mot andra hundar. Var ute med Amanda och Evelina och deras hundar Tilja och Karma då Tilja hittar en stor hästbajskorv under snön, Disa såg det och skulle ta den från Tilja så hon visa tänderna och nafsade till Tilja.Tilja till skillnad från Aska i detta fall viker sig.

Sen skulle karma och Disa båda gå fram till Amanda och Disa markerar mot Karma, som hon gjorde mot Tilja. Hon är en riktig ragata. samma sak där, Karma viker sig och går därifrån. Inte okej beteende från Disa. Vi har från början inte visat Disa nog tydligt att hon inte får vakta oss, soffan, sängen osv. Aska har backat och vikt undan huvudet varje gång. Disa började med detta några dagar efter hon kom till oss.

Satt vi å åt och båda kom fram till oss så morrade Disa åt Aska. Hon morrar åt Aska ibland när Aska ska hoppa upp i sängen eller i soffan. Det har inte varit ett stort problem problem för oss då då Aska alltid backat. Så det var mest troligt Disa som nafsade ifrån åt Aska förra veckan då de hittade hästbajset på marken som dom slogs om. Aska accepterade inte att Disa gör så mot henne fick vi ju se. Tycker Disa skulle backa
.
Idag nafsade Disa till mig och visade tänderna när jag skulle plocka ut bajset försiktigt ur munnen på henne och när jag hämtade henne i selen bort från hästbajs så fasade hon till mig, 2 ggr nafsade. Blir jobbigt detta när hon vaktar mot alla pga bajs utomhus! Det kryllar ju av bajs på backen när man bor på landet.Disa är helt underbar men en tuff och kaxig Dam. Nu är det noll tolerans här hemma. Läste om det i Fredriks Stens blogg. http://blogg.agria.se/fredriksteen/2014/03/08/nolltolerans-det-ar-forbjudet-konsekvens/

Jag fick mycket hjälp av att läsa detta bland annat och fått mycket stöd, råd och tips från hundkunniga personer kring detta. Vi kör noll toleransmetoden nu här hemma. Aska får mat först, Aska går ut först osv. I vårt fall så är ju inte Aska och Disa jämngamla. Jag tror att Disa känner att Aska börjar bli äldre och vill testa hennes plats i flocken, jag ber till högre makter att detta blir bra, att vi blir en hel flock/familj igen. Som det är och varit är att man är på helspänd hela tiden, vakar som en hök på hundarna speciellt på Disa. Aska släpper deras duster på en gång men för Disa sitter spändheten kvar i dagar, hon blir riktigt tagen. Hon kollar Aska hela tiden. "peppar, peppar" de senaste 3 dagarna har varit mycket bättre.

fb-inlägg:

Mitt hjärta har fått dränaget borttaget nu. Hon är sååå duktig! Accepterar trattarna och så duktig vid rengöring av såren Tack alla och älskade mamma för erat stöd i detta! Jag kämpar på som 17 med hundarna, jobbar hela tiden. Dom är mitt allt! Tar så mycket energi från mig detta. Ena stunden känns det hoppfullt och i nästa gråter jag av förtvivlan. Ger inte upp i första taget! Jag tror att mina hundar kommer till mig av en anledning och Disa kom in i mitt liv för att lära mer ännu mer om hundars beteende. Hon visar väldigt mycket kroppsspråk, pratar och låter en hel del, hon är väldigt signalkänslig. Hon läser snabbt andra hundar. Hon är bufflig, har humör och vaktar. Har inte denna erfarenheten riktigt men hon är intressant! Hon är så härlig. Disa kom till mig för att ska lära mig hantera mina känslor och med heta temperament. Jag blir snabbt förbannad och har lätt att höja rösten och då jag märkt att hon blir stressad av det och det inte blir bra för varken mig eller hundarna så har jag nu i två veckor hanterat allt mycket bättre, lugn och bestämt, tydligt och positivt! Jag är om jag får säga det själv imponerad av mig, det är inte lätt att bryta ett invant beteendemönster och ändra på den man är på ett sätt.

fb-inlägg:

Som jag kämpat med Disa i veckan och tycker mig se goda resultat redan. Är helt slut med allt jobb men det är det värt! Mina hundar är och kommer alltid först! Hundmöten går bättre bara efter en veckas jobb. Har delat upp promenaderna varje dag. Promenerat och tränat med Disa och sen samma med Aska, även gemensamma promenader. Är stolt över mig själv och hundarna! Disa har verkligen imponerat på mig i dag!
Vi hittade dock ännu ett ganska rejält sår på aska i nacken men det har nästan läkt å ser fint ut tack och lov. Veterinären kände ju igenom henne noga och vi med men husse såg det nu! Och på måndag ska hon opereras igen. Hon slipper ju aldrig tratt stackaren, bara sövs lillan min.

Aska gumman!

Disas sår har äntligen läkt ihop!