Att vara HSP!

För ca 3 år sen föll många pusselbitar på plats, jag förstod och accepterade att jag är HSP alltså högkänslig. I ett samhälle som detta och i en värld som denna så är det inte lätt. Många gånger vill jag bara trolla bort min känslighet samtidigt som jag är tacksam över det. Att känna så starkt och intensivt är härligt men även tungt.

Jag kan njuta nåt så oerhört över saker som t. ex. min sambo inte kan eller gör. När han stryker på mig i nacken t. ex. så blir jag helt, ja hur ska jag förklara, jag får som ett rus och vill aldrig att den härliga känslan kan ta slut! Kan tänka mig att det känns likt som att få ett rus av en drog. Men vad vet jag. Jag känner dofter på långa vägar, som andra runt omkring mig inte känner oftast. Jag tar år mig av all grymhet i världen vilket tar oerhört hårt på mig. Vill att alla ska få leva i ro! Ingen svält, inga krig, bara kärlek och samarbete!

Jag gråter över djur och människor som far illa även fast jag aldrig träffat individen men jag glädjes av små saker som god mat, en varm kram från min kära sambo, ett paket innehållande glutenfri kladdkaka mix! Haha! Som jag fick av min kära sambo i julklapp b. la. Jag känner mig ofta utanför och annorlunda, som en överkänslig och jobbig person. Känner ofta alla känslor på samma gång. Det bara snurrar i huvudet, en massa tankar. Jag skräms över hur människor beter sig och hur människor sviker, sårar, ljuger och förstör för varandra och för dem själva. Djuren ligger mig närmast och att höra om ett djur som far illa gör mig totalt förtvivlad.

Jag kan bli nykär helt plötsligt efter flera år i min sambo, jag kan känna en oerhörd lycka och få sådana härliga kickar av att pussa på mina hundar, när jag lyssnar på musik, när jag är i naturen! Kan inte riktigt förklara. jag bara känner, mycket och starkt på gott och ont. Jag uppskattar det "lilla" och enkla i livet. Jag bryr mig så mycket om allt och alla så jag nästan själv går under. Jag är både extrovert och introvert men mer introvert. Behöver ensamtid och egentid, har ett stort behov av det. Jag är inte överförtjust i människor förutom dom jag har i mitt liv men trots det så bryr jag mig om alla. Igen ska fara illa!

Ofta önskar jag att jag bara kunde ta en paus från min högkänslighet, stänga av den. Jag önskar att alla var högkänsliga, vilken vacker plats jorden varit då. Jag önskar att alla kunde förstå mig och mina känslor. Jag känner ofta att jag inte hör hemma på denna planet, att inge fungerar eller tänker som mig. Jag önskar att min sambo kunde få vara högkänslig för en dag så han får en inblick i min vardag och får känna så starkt som jag, som sagt det är både underbart och tugntt men mest underbart.

En vacker solnedgång kan göra min dag, jag blir så lycklig över den. Det blir så tydligt att min sambo inte är högkänslig, lite roligt faktiskt. Ett exempel; vi sitter ute och grillar och solen börjat gå ner då jag alltid ser nåt fantastiskt och blir överlycklig och väl till mods och känner som ett rus, jag ser den vackra solnedgången och påpekar det för sambon och kan sitta och njuta av den lägne medan sambon tittar i 2 sekunder och säger: "mmm" Haha! Jag är dock glad över att han inte är som jag för jag kan vara jäkligt invecklad ibland.

Lite information om HSP: http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/