En outsider!

Jag har alltid känt mig annorluna, sen jag var liten. Jag har alltid varit oerhört ensam och utanför. Jag blev mobbad från årskurs 3 till 1 året på gymnasiet samtidigt som jag hade ett helvete hemma.

Det var när jag flyttade till Kiruna som mobbningen upphörde. Jag är sedan 3 år tillbaka förtids/sjukpensionär vilket är en enorm lättnad efter att jag kämpat efter år av psykisk ohälsa och hypothyreos att komma tillbaka till arbestlivet men bara misslyckats gång på gång.

Mitt arbete har varit att hallå mig över vattenytan, att orka leva, att få börja må bättre. Jag känner mig enbart som en börda för alla och för samhället och värdelös. Jag är Ingen "svensson" har inga barn, kärvt ekonomiskt, jobbar inte osv.

Det bleven enorm lättnad att få bli sjukpensionär kunde pusta ut och slapp pressen men samtidigt en stor sorg! Jag vill kunna jobba, det är inte kul och enkelt att va sjuk och gå hemma. Samtidigt som jag inte klarar av att arbeta och är ständigt trött och har ständigt ont samt ångest så känner jag en inte rastlöshet, vill göra nytta, vill bidra till samhället!

Jag önskar att jag en dag kan va stolt och nöjd med mig själv och acceptera min situation. Jag önskar att jag kunde känna mig som en bra sambo och hundägare, att slippa känna mig dålig helt enkelt. Och framförallt sluta skämmas över mig själv.

Jag avskyr frågan: "Vad jobbar du med"?

Jag tycker att alla andra är så duktiga och perfekta och fina och bra. Jag vet ju nånstans att jag inte är helt värdelös....vill va som alla andra men endå inte. Vad jag menar är att jag vill va som man ska va utåt, snygg, pigg, arbeta.

Före jul fick jag diagnosen artros och det hjälpte ju inte självkänslan direkt. Ibland undrar jag hur länge jag orkar med detta. Är rädd att bli lämnad pga den jag är för att jag är en "outsider". Jag hoppas att jag "blir bättre"

Jag tycker ju att alla andra duger som dom är och stöttar andra men mig själv kan jag inte stötta och vara nöjd över/med. Jag tycker att andra människor som är sjuk och inte jobbar gör det bra.

Man vänjer sig nog aldrig vid att vara utanför samhället, en "outsider"